Då är sommarvikariatet över och nu väntar en 3 veckor lång minisemester innan skolan börjar.
Så för att summera sommaren kan jag säga att det har varit en enormt givande erfarenhet att vara i Norrland, både på räddningstjänsten och att få lära känna en mindre ort och dess människor. Jag har sagt det förut men det tål att sägas igen, fy fan va bra mitt skift och människorna på Bodens räddningstjänst är. En familj med mycket humor och värme som bjuder in en i gemenskapen direkt. Jag kommer sakna mina nya vänner och ha mina minnen och era ord i bakhuvudet nu när jag ger mig vidare. Men vem vet det är ju ingen omöjlighet att jag kommer tillbaka. Jag skulle inte vara den första som blev förälskad i sitt skift och prioriterade om sina mål och drömmar.
Det har varit i majoritet trafikolyckor på larmlistan i sommar, något jag inte fick testa på i Stockholm så det är jag väldigt tacksam för. Och naturligtvis storbranden här i slutet som gav mig en hel del att tänka på. Men den största erfarenheten av allt är ansvaret. Övningen var över och stödhjulen fälldes in, det var ingen aspirant ute på olyckorna utan en smått vinglig och ny brandman…
Kommer ligga lågt med inlägg nu fram till den 3é sep då skolan börjar igen… nu blir det semester…
I lördags kväll när vi skulle åka och handla mat så hade det inte gått ett larm på flera dagar, men precis när vi skulle iväg och hämta maten small det till ”Brand i byggnad, mindre fristående byggnad brinner”, det var första informationen vi fick. Jag var förare och på vägen fram får vi veta att det inte är en mindre byggnad utan ett parhus på 4 lägenheter. Det är ingen kvar i byggnaden och vid framkomsten ser vi hur lågorna slår ut på fasaden. Det har hunnit samlas en mindre publik kring brandplatsen och enskilda boende i publiken skriker hysteriskt efter hjälp. Jag börjar med mina uppgifter som fordonsförare, snabbt fram med vatten och följer standardrutinen. Under de 5 timmar som vi är på brandplatsen hinner mycket hända och uppgifterna växlas ett otaligt antal gånger.
Vad jag särskilt tar med mig härifrån är dels den erfarenhet att vara 1+4 i startskeendet av en sån här brand. Hur jäkla mycket rutin spelar in i beslutsfattande och att man inte riktigt på skolan kan lära sig verkligheten fullt ut. Det kanske säger sig själv men det är ju svårt att veta hur man ska träna inför en 90 minuters fotbollsmatch genom att TITTA på VM. Man måste alltså spela en match innan man kan förstå exakt hur jobbigt det är att spela fotboll…
Så här efteråt har jag naturligtvis mycket jag skulle velat göra annorlunda/smartare. Men sanningen är den att jag fortfarande är en mycket oerfaren brandman, och den rutin som krävs kan man bara få på ett sätt.
Jag kommer bära med mig de erfarenheterna jag fått härifrån Boden/Luleå i sommar och omvandla dom till träning, övning och förberedelser i höst. Och kan jag fortsätta så genom hela karriären ska det nog gå vägen även för mig…
