Brandaspiranten

termin 4 var utan tvekan den tuffaste terminen när det gäller att prestera skriftliga inlämningar, och böcker att läsa in sig på, ingenting som är övermäktigt om inte ens fritid hade kantats av flickvän, sommarvicksökningar, träning, förtroendeposter i skolans studentkår och Brandmännens riksförbund och har man dessutom  en blogg att uppdatera så kan detta kännas smått kämpigt, jag valde att dra ner på mitt bloggande och tillslut kändes klyftan för stor för att kunna ta igen.

 

min ambition från början med bloggen var att berätta hur det var och i början gick detta lätt, mot slutet kändes min resa betydligt tuffare. och det är kanske sånt man skulle skrivit om istället.

 

så vad har hänt?, vi studerade kommunala krishanteringssystem, personlig krisberedskap, gick på föreläsningar om internationella insatser och katastrofer, samt humanitärt hjälparbete. samverkade med räddningsledare A och hade olyckor med fler enheter som följd.

 

 

förutom skolan så bodde jag tillsammans med Ola och Ed i villan i klockestrand och tiden med dom är nått jag alltid kommer ha med mig, gemenskapen är oftast nått man känner starkast för när man går en sån här utbildning och troligen har jag vänner för livet med mig från dessa två år.

 

studentkåren lyckades genomföra något som jag personligen slagits för sen dag ett på skolan, en trygg och effektiv elevpåverkan som påverkar på lång sikt. ett gemensamt vardagsrum som ger eleverna möjlighet att träffa andra klasser och knyta kontakter för framtiden, ett rum som är öppet för alla på Sandö, räddningsledare som distansare och reguljära klasser. det är min övertygelse att om vi tappar känslan för varför vi väljer det här yrket och inte sattsar på de mjuka värdena i samband med förändringen som sker på skolan, så tappar vi oxå skolandan, traditioner och den stolthet som bygger oss som individer. kårrummet är en plats att bygga såna traditioner och jag Ola och Ed bestämde oss för att dra vårt strå till stacken genom att sätta upp våra tröjor från Lia´n på väggen. ett sätt att minnas vår tid och avtryck på utbildningen. sen är det upp till kommande generationer att hedra och bidra med sina minnen.

 

 

 

så vart tar jag vägen då? Jag har fått en inbjudan att vikariera i storstockholms brandförsvar under sommaren, och eftersom jag inte vill slösa bort min tid fram till dess  så passar jag på att plugga Tillsyn A på revinge. nått jag upptäckt kommer ge mig en enorm nytta i den operativa verksamheten i Stockholm då vi diskuterar en hel del byggnadsklasser och dess krav på olika bärighet osv. sen är kunskap aldrig tung att bära.

 

tiden går och resan är inte slut ännu för mig vart jag hamnar är långt från klart, men tack ska ni ha för att ni stannade till och följde med på min resa...

 

så jag lämnar er med mitt valspråk att fundera över och önskar er alla lycka till.

 

 Hjälp oss att besegra cancer!
Läs mer på www.ibcf.se

 

ja vad har hänt de senaste veckorna med bloggen, jag har vansinnigt mycket att stå i men jag lovar en fullständig rapportering och beskrivning av de moment vi gått igenom sen sist, så fort jag får lite tid över, just nu håller vi på med massor av uppgifter i grupp och enskilt, sen har jag tester för sommarvikariat som gör det svårt.

 

kort har jag valt att prioritera på att klara av min utbildning just nu och återkommer snart... det börjar se ljusare ut framöver nu iallafall....

Tiden går och visst, jag har inte varit så bra på att Blogga den senaste terminen, ärligt talat börjar det röra sig mot slutet nu och det känns i hela kroppen, tester för sommarvicken står inför dörren och mycket av min fokus ägnas åt träning och studier.

 

jag försöker lämna över mitt arbete med studentkåren också och jag är glad över att se att generationerna efter mig tar vara på de verktyg vi försökt ge dom, vi kanske inte ska in och stöka i allt men vi bör helt klart ha något att säga till om när det gäller utbildningen och speciellt när det gäller vår vardag. jag vet att vårt engagemang även gett ekon up i MSB och det vi lyckats förmedla där tror jag kommer ge resultat i framtiden för smoare. nog om politik och mer om vad vi gjort/gör på utbildningen just nu...

 

förra veckan var vi på besök i ett ridstall och fick lära oss hantera hästar när vi var klädda i rökdykarutrustningen. spännande att se hur dom reagerade och särskilt intressant för en Stockholmare att få veta mer om risker som Djuren kan innebära i händelse av både brand och trafikolyckor.

 

 

 

vi testade att leda runt hästarna först utan tät klädsel.

 

 

 

äntligen får vi öva med en räddningsledare!, Räddningsledare A är på ön och då passar skolan på att använda oss som deras styrkor vid insatser. riktigt kul att få jobba med dom faktiskt, vi har visserligen lite olika bakgrunder då de kommer från stationer runt om i landet och grunderna kan varriera allt ifrån att dom är deltidare till att de gått SMO själva, dessutom använder vi oss på skolan av en hel del verktyg som kanske inte är i bruk ute på stationerna, tex skärsläckare och CAFS. när vi då ska genomföra en insats tenderar Räddningsledarna att plocka fram verktygslådan dom är trygga med och det betyder att vi inte alltid får utnyttja vår fula potential. hur som hellst är det mycket intressantare och alla skärper till sig lite extra när vi leds av någon.

 

 

 

 

 

en bra erfarenhet den här veckan var att få hänga i fullkropsselen i 5 minuter, det fick mig att inse hur jäkla jobbigt det kan vara att hänga där och vara nödställd, kan inte föreställa mig smärtan om man inte hade haft en helkroppssele utan ett midjebälte bara... hua, det hade inte varit skönt det, så om jag någonsin behöver rädda någon som hängt så en stund kan jag med säkerhet förstå hur dåligt denne mår...

Då var det dags för en liten uppdatering igen, de senaste veckorna har vi Arbetat med Tung räddning, naturolyckor och samverkan, dessutom har vi lyckats klämma in lite egenträning i schemat oxå.

 

 

 

 

här testar jag och några vänner ett nytt slangutlägg som jag fick nys om på Katarina Brandstation, det var en Brandman där som hade sett ett par Youtubeklipp från USA på tekniken, Jonas Nylander som han heter har dessutom designat en väska för att bära slangen smidigt och enkelt. tidningen Swedish Firefighter skrev en artikel om detta i sitt senaste nummer, så vi vart nyfikna och ville testa det praktiskt, i filmen får ni se hur den nya metoden underlättar slangmatningen vid rökdykning och skapar en bättre miljö att arbeta kring. ännu finns mycket som skulle behövas testas innan jag är helt övertygad men vårt första försök stötte inte på några stora bekymmer och var väldigt enkelt och smidigt att jobba med. enligt uppgift så testas detta system nu operativt på Katarina och Östermalm för att utvärdera om det är en bra metod.

 

 

vecka 39 hade vi en storövning gemensamt med Polis och ambulansstudenter ifrån Umeå. syftet med detta var att samverka och få en bättre kännedom om hur dessa yrkesgrupper arbetar vid händelse av stora katastrofer, tex bussolyckor, storbränder osv,  förutom att det var väldigt lärorikt att se hur andra yrkesgrupper kunde samarbeta med oss så var det väldigt kul att träffas och utbyta tankar och idéer om räddningstjänst.

 

 

 

 

vi har testat på det mesta kring naturolyckor nu, översvämningsbarriärer, skogsbrandsläckning

 

 

 

snart är det dags att börja söka sommarvikariat och inför det har vi gjort rullbandstestet, något som alla räddningstjänster kräver som bilaga till en ansökan, vad som däremot kan skilja sig är huruvida dom vill ha ett intyg på Guldbojen oxå. nu när det är klart är det bara att sätta sig och skriva ner sin själ på papper och hålla tummarna för att dom vill jobba med mig i framtiden.

 

 

 

Då fortsätter sagan om SMO igen och jag är tillbaka på skolan för min sista termin.

Jag och två klasskamrater har flyttat in i en villa som vi hyr i klockestrand ca 800m från skolan, rummen på skolan är ju som jag nämnt tidigare i bloggen 8 kvm och kostar ca 2400/månad. Ska man ha besök av flickvännen är detta inte ett bra boende, därför hade vi en väldans tur som hittade den här lösningen,  Vi delar på en hyra av 3500+el. så större billigare och fortfarande väldigt nära.

De första två veckorna har gått nu av terminen och redan från dag ett började vi med uppstarten, termin fyra handlar egentligen mer om olyckan i det större scenariot tex buss,lastbil,tågolyckor, naturkatastrofer som, skogsbrand, ras och skred samt utsläpp av olika sorter. På samhällssidan kommer vi prata mer om nationella krishanteringssystem och samverkan, insatsraportering osv.  

 

 

Förra veckan var vi på besök i Sollefteå och tittade på områden där ras och skred skett nyligen. Kul att inte bara sitta i skolbänken.

 

Tack för alla fina kommentarer under sommaren, det är så roligt att höra att bloggen inspirerar och gör nytta...

Då är sommarvikariatet över och nu väntar en 3 veckor lång minisemester innan skolan börjar.

Så för att summera sommaren kan jag säga att det har varit en enormt givande erfarenhet att vara i Norrland, både på räddningstjänsten och att få lära känna en mindre ort och dess människor. Jag har sagt det förut men det tål att sägas igen, fy fan va bra mitt skift och människorna på Bodens räddningstjänst är. En familj med mycket humor och värme som bjuder in en i gemenskapen direkt. Jag kommer sakna mina nya vänner och ha mina minnen och era ord i bakhuvudet nu när jag ger mig vidare. Men vem vet det är ju ingen omöjlighet att jag kommer tillbaka. Jag skulle inte vara den första som blev förälskad i sitt skift och prioriterade om sina mål och drömmar.

Det har varit i majoritet trafikolyckor på larmlistan i sommar, något jag inte fick testa på i Stockholm så det är jag väldigt tacksam för. Och naturligtvis storbranden här i slutet som gav mig en hel del att tänka på. Men den största erfarenheten av allt är ansvaret. Övningen var över och stödhjulen fälldes in, det var ingen aspirant ute på olyckorna utan en smått vinglig och ny brandman…

 

 

Kommer ligga lågt med inlägg nu fram till den 3é sep då skolan börjar igen… nu blir det semester…

 

I lördags kväll när vi skulle åka och handla mat så hade det inte gått ett larm på flera dagar, men precis när vi skulle iväg och hämta maten small det till ”Brand i byggnad, mindre fristående byggnad brinner”, det var första informationen vi fick. Jag var förare och på vägen fram får vi veta att det inte är en mindre byggnad utan ett parhus på 4 lägenheter. Det är ingen kvar i byggnaden och vid framkomsten ser vi hur lågorna slår ut på fasaden. Det har hunnit samlas en mindre publik kring brandplatsen och enskilda boende i publiken skriker hysteriskt efter hjälp. Jag börjar med mina uppgifter som fordonsförare, snabbt fram med vatten och följer standardrutinen. Under de 5 timmar som vi är på brandplatsen hinner mycket hända och uppgifterna växlas ett otaligt antal gånger.

 

 

Vad jag särskilt tar med mig härifrån är dels den erfarenhet att vara 1+4 i startskeendet av en sån här brand. Hur jäkla mycket rutin spelar in i beslutsfattande och att man inte riktigt på skolan kan lära sig verkligheten fullt ut. Det kanske säger sig själv men det är ju svårt att veta hur man ska träna inför en 90 minuters fotbollsmatch genom att TITTA på VM. Man måste alltså spela en match innan man kan förstå exakt hur jobbigt det är att spela fotboll…

 

 

Så här efteråt har jag naturligtvis mycket jag skulle velat göra annorlunda/smartare. Men sanningen är den att jag fortfarande är en mycket oerfaren brandman, och den rutin som krävs kan man bara få på ett sätt.

 

 

Jag kommer bära med mig de erfarenheterna jag fått härifrån Boden/Luleå i sommar och omvandla dom till träning, övning och förberedelser i höst. Och kan jag fortsätta så genom hela karriären ska det nog gå vägen även för mig…

 

 

Nu är sommarvikariatet snart över om två veckor reser jag hem en stund innan skolan börjar igen. Lite likt LIA´n kommer det bli svårt att släppa den relation man skaffat sig med sina arbetskamrater och självklart lär vi hålla kontakten, men det blir naturligtvis inte som när vi jobbar ihop. Jag har skaffat mig en hel drös nya vänner här uppe och jag är glad över hur välkomnande Boden har visat sig vara. Jag har fått möjligheten att checka av ett par av de larm jag önskat mig, men jag saknar fortfarande en riktig skogsbrand. (två veckor kvar vem vet det kan komma). Vad som varit extra bra är just det jag nämnt tidigare med bemanningen, då jag roterat och lärt mig annat än bara RD2áns uppgifter. Att köra blått tex hade jag inte förväntat mig…

 

 

Det Norrländska lugnet har tagit sitt grepp om mig och jag är inte lika osäker och färsk längre. Nu har jag faktiskt fått en del riktiga erfarenheter och är naturligtvis långt ifrån erfaren, men stressen att nå dit som man kunde känna förr känns som bortblåst nu.

 

Så jag är enormt glad över den tid jag fått här uppe. Det gjorde mig gott som människa. Nu blir det middag men innan jag går och lagar mat tänkte jag tipsa er om ett projekt jag tycker ni ska ta del av och sprida vidare…

 

http://st.nu/medelpad/1.4944409-cancerbeskedet-andrade-allt-nu-far-lari-hjalp-av-kollegor

 

Läs länken och gå sedan in på ”Laris Änglar” på Facebook. Ägna en stund åt detta och ta in den Anda som präglar Räddningstjänsten…

På stationen går ingen säker.. som jag nämnde tidigare. ”kan man jäklas med någon på ett kul sätt så gör man det..” i går var det Pär´s tur att jäklas med…

 

 

 

En annan mycket tråkigare nyhet som det stått ”lite” om i media är olyckan i Olofstöm där likt Smedjebacken en brandbil på utryckning kört av vägen, som tur var verkar ingen ha förolyckats, men båda i bilen vart förda till sjukhus. Det är dags att det görs någonting åt detta nu, frågan återstår dock att lista ut vad. Först lär man ta reda på vad som orsakade Olyckorna och om det har någon koppling till tex Utbildning, Förhållanden eller om allt bara är en Olycklig slump. Vad som däremot står klart är att SMO inte utbildar sina Studerande i Utryckningskörning, något jag hoppas ändras snart då det är extremt viktigt att vi får den utbildningen någon gång innan vi sätter oss bakom ratten. Idag ligger det ansvaret på Räddningstjänsten och jag vet av erfarenhet att detta kan variera i omfång, men skulle det inte vara rätt praktiskt om SMO hade en kurs i detta? Och framförallt kvalitetssäkert?.. har som sagt inga bra svar ännu och det är för tidigt att uttala sig, men jag kommer läsa på och sätta mig in som vanligt.. får se om jag kommer fram till en slutsats snart…

 

http://www.bltsydostran.se/nyheter/olofstrom/brandbil-i-diket---tva-forda-till-sjukhus%283364969%29.gm

 

 

Hemma igen efter en härlig helg strax utanför Kalix. Nattfiske och skärgårdstur blev det och en jäkla massa myggor… tror vi ligger lika i antalet stick och dödade. Kampen fortsätter…

 

Fångade en Fin Regnbåge kl 4 på morgonen...

 

 

Den åt vi upp till Lunch dagen efter...

 

 

Ikväll blir det Nattpass och nu har värmen legat på ett par dagar så risk för brand finns… dessutom har dom ett Event i Boden just nu som heter Boden Alive och det brukar bidra till lite övriga larm…vi får se hur veckan blir. Tydligen har det varit ovanligt mycket larm nu under veckan i Sverige och det även här Lokalt. Kollade på Samverkanswebben att Luleå haft en del att stå i…

 

 

ha det så bra nu så hörs vi snart igen..

 

Nej nu har jag fått två dagar ledigt.. vi syns på fredag.

 

Vid lunchtid idag ryckte Smedjebackens deltidsräddningstjänst ut för att hjälpa till vid en Singelolycka. På vägen dit får dom möte med en Lastbil och föraren av brandbilen väljer att väja ner i dikeskanten för att förhindra en kollision. Troligen fick brandbilen sladd och när han kommer upp på vägen igen är det försent att rätta upp krängningen, dom kör på vägräcket och fortsätter vidare nerför en 6-7 meter djup vägkant. Brandbilen har troligen voltat och resultatet blev 1 oskadad lastbilschaufför, 4 alvarligt skadade brandmän, 1 lindrigt skadad Brandman. 2 av brandmännen var tvungna att klippas ut och senare är det bekräftat att 2 st avled…

 

Varför skriver jag om detta då? Jo det berörde alla på min station idag, trots att det som hände var så långt borta, smedjebacken ligger utanför Ludvika i dalarna. På räddningstjänsten är man van vid mötet med trafikolyckor, det är till och med vardag. Men idag hände det oss, kanske inte några av våra bröder och systrar som vi känner personligen, men vi delar mycket ändå… en tankeställare drabbade nog alla på stationen vid någon punkt, och det märkte jag på hur stämningen förändrades när vi pratade om det, vanligtvis så diskuteras olyckor med en viss självdistans men idag betraktade och utvärderade vi vårt eget säkerhetstänk och agerande vid utryckning, det var inte dom utan vi…

 

Jag följer en del Räddningstjänster på Facebook, kollegor som officiella sidor har runt om i sverige idag visat sitt stöd och riktat sina tankar till de dessa brandmän och deras  anhöriga…

 

På Bodens Räddningstjänst valde vi att hissa svenska flaggan i topp för att sedan sänka den till halv stång… men vi tar med oss dyra läxor och drar lärdom av vad som hänt…

 

Bodens räddningstjänst

 

Södra helsinglands räddningstjänst

 

Brandmännens Riksförbund

 

Storstockholms Brandförsvar:

"Våra tankar är hos de drabbade i Smedjebacken."

Dagarna rullar på i Boden och hittills har det inte börjat droppa in Skogsbränder.  Idag ska jag gå mitt första skift på Luleå räddningstjänst Gammelstan, kul med lite ombyte. Dom har en annan fördelning av arbetsuppgifterna på de olika rollerna i Luleå mot vad Boden har så jag hoppas jag inte förvirrar mig… *ler* det ska nog gå bra, Luleå har varit så smarta att vi nya vikarier har fått ett USB-minne med alla standardrutiner, utbildningsmaterial, ordningsregler mm. Så jag har tid under dagen nu att sätta mig ner i lugn och ro och läsa på.

 

 

Fick åka med Ambulansen i Fredags och det var sannerligen en upplevelse. Vi transporterade en kvinna som kom från Albanien. Detta var mitt första riktiga möte med någon som inte pratade varken engelska eller svenska (i tjänsten). Ingen tolk fans på plats och detta innebar att man fick vara lite kreativ i hur man skulle göra den medicinska bedömningen. Fick tex en påse av en anhörig med mediciner och dokument (skrivna på Albanska), innan vi åkte. Det vart lite peka och skaka på huvudet för att lista ut vilka som var hennes och vilka mediciner som tillhörde hennes barn/man. det fick mig att tänka på varför man trycker så hårt på att öka mångfalden och mångkulturen inom räddningstjänsten, men i en sån här situation är det ju bra om man kan ytterligare ett språk, frågan är bara vilket av alla dom hundra olika språk man ska kunna då?… jag tror snarare vi skulle behöva en kurs i teater och kroppsspråkskommunikation på SMO, för att motverka just detta problem. Släng in en kurs i kulturkunskap också när man ändå håller på. Är absolut inte emot mångfald/mångkultur men det säger ju sig själv att det inte löser alla problem per automatik bara för att man kommer från en invandrarbakgrund (vilket oftast är ett argument). Man ska dock inte glömma bort att olikheter skapar en kreativ miljö i gruppen, och en större variation av kunskap om man har olika bakgrunder. Detta är dock inte alltid relaterat till ursprungsland eller kön utan snarare vart och hur man växt upp. Nog tror jag att man kan hitta mångfald och kunskap om mångkultur på andra sätt också, fast det syns väl inte i statistiken lika tydligt… kul i alla fall att få möta problematiken som vi pratar om på skolan i verkligheten och förstå problemen relaterat till den.

 

 

 

 

Helgen har varit ovanligt lugn i Boden, det håller alla på skiftet med om, just nu händer det inte så mycket och troligtvis kan vi tacka vädret för det. Vi tog oss till Försvarsmuseet på lördagen och deltog i en aktivitetsdag för kommunens barn, körde lite hävare med dom tappra som trotsat vädret och passade även på att få gå runt lite på museet. Jag tror jag ska ta ett studiebesök på Bodens fästning någon dag också. Det är rätt intressant och se hur försvarets planer för boden i en konflikt med ryssen format fortifikationerna.

 

Idag har vi varit på folkets hus i Boden och gjort en orientering, byggnaden i sig är rätt stor men vad som är lite speciellt är de 3 underliggande plan av kulvertar och knepiga gångar där vissa är fullbelamrade med bråte (tror bestämt det behövs en tillsyn här snarast.). lite har man plockat upp på sin LIA-S då jag själv hade haft en hel del att anmärka på. Folkets Hus verksamhet var dock väldigt måna om sitt brandskydd och hade en god process.

 

 

Vi fick klättra upp bakom stora scenen också på en smal trappa högst upp i kullisen. Någon stackare hade släpat upp ett 50 tal 20 kilos vikter dit upp, bra fys…

 

Nu blir det kväll för mig och jag ska bara ta det lugnt, råkade skada mig litegrann igår när jag spelade fotboll med Luleåskiften, min gamla höftböjskada gjorde sig påmind och jag hoppas verkligen den inte tar 3 månader på sig att läka igen… känns dock mycket bättre idag så det ska nog gå fint.

Ha det king så hörs vi…

Midsommarhelgen har varit lugn för mig, inget festande naturligtvis och få larm, men en fruktansvärt trevlig tid på stationen med grabbarna. Helgerna är lite befriade från övriga sysslor så vi har fått tid att umgås och lära känna varandra. När man inte har någonting vettigt att göra så hittar man gärna på nått kul och det är tydligen även ett sätt att hälsa den nya sommarvikarien välkommen. därför har grabbarna lekt en lite lek som heter ”gömma skorna och få honom att tro han är senil”, den pågick hela helgen… som sagt skojar vi en hel del med varandra och kan man jäklas på ett roligt sätt med någon så gör man det…

Som jag nämnde i det tidigare inlägget så får jag göra mer här i boden än jag skulle fått göra i Stockholm i min roll som brandman, ett lysande exempel på det var gårdagen, då jag agerade Förare på våra fordon. Inte helt oväntat kom en trafikolycka och jag fick köra blått för första gången. Lite adrenalin kickade in men det viktiga är ju att komma fram så jag höll mig kall. Men jäklar va kul det var att få köra… skönt att jag har fått tid att egenträna på körningen när jag var på skolan. Det är viktigt att sådant sitter, speciellt när man ska köra fort och säkert…

Nu väntar ett par dagars ledighet igen men snart är den tiden över för juli är som sagt fullspäckad…

Ha det king så hörs vi snart igen..