det vi gör idag räddar liv imorgon.
termin 4 var utan tvekan den tuffaste terminen när det gäller att prestera skriftliga inlämningar, och böcker att läsa in sig på, ingenting som är övermäktigt om inte ens fritid hade kantats av flickvän, sommarvicksökningar, träning, förtroendeposter i skolans studentkår och Brandmännens riksförbund och har man dessutom en blogg att uppdatera så kan detta kännas smått kämpigt, jag valde att dra ner på mitt bloggande och tillslut kändes klyftan för stor för att kunna ta igen.
min ambition från början med bloggen var att berätta hur det var och i början gick detta lätt, mot slutet kändes min resa betydligt tuffare. och det är kanske sånt man skulle skrivit om istället.
så vad har hänt?, vi studerade kommunala krishanteringssystem, personlig krisberedskap, gick på föreläsningar om internationella insatser och katastrofer, samt humanitärt hjälparbete. samverkade med räddningsledare A och hade olyckor med fler enheter som följd.
förutom skolan så bodde jag tillsammans med Ola och Ed i villan i klockestrand och tiden med dom är nått jag alltid kommer ha med mig, gemenskapen är oftast nått man känner starkast för när man går en sån här utbildning och troligen har jag vänner för livet med mig från dessa två år.
studentkåren lyckades genomföra något som jag personligen slagits för sen dag ett på skolan, en trygg och effektiv elevpåverkan som påverkar på lång sikt. ett gemensamt vardagsrum som ger eleverna möjlighet att träffa andra klasser och knyta kontakter för framtiden, ett rum som är öppet för alla på Sandö, räddningsledare som distansare och reguljära klasser. det är min övertygelse att om vi tappar känslan för varför vi väljer det här yrket och inte sattsar på de mjuka värdena i samband med förändringen som sker på skolan, så tappar vi oxå skolandan, traditioner och den stolthet som bygger oss som individer. kårrummet är en plats att bygga såna traditioner och jag Ola och Ed bestämde oss för att dra vårt strå till stacken genom att sätta upp våra tröjor från Lia´n på väggen. ett sätt att minnas vår tid och avtryck på utbildningen. sen är det upp till kommande generationer att hedra och bidra med sina minnen.
så vart tar jag vägen då? Jag har fått en inbjudan att vikariera i storstockholms brandförsvar under sommaren, och eftersom jag inte vill slösa bort min tid fram till dess så passar jag på att plugga Tillsyn A på revinge. nått jag upptäckt kommer ge mig en enorm nytta i den operativa verksamheten i Stockholm då vi diskuterar en hel del byggnadsklasser och dess krav på olika bärighet osv. sen är kunskap aldrig tung att bära.
tiden går och resan är inte slut ännu för mig vart jag hamnar är långt från klart, men tack ska ni ha för att ni stannade till och följde med på min resa...
så jag lämnar er med mitt valspråk att fundera över och önskar er alla lycka till.
Hjälp oss att besegra cancer!
Läs mer på www.ibcf.se
