Brandaspiranten

 

Tänkte nämna att antagningsstatistiken sjunkit kraftigt för antagningen till SMO, någonting som är nyhetsvärdigt för er som söker…

 

Till vårterminen 2012 sjönk antalet sökande till 807, från 1288 personer sökande samma period 2011.  Snitten för antagna sjönk också markant. Vad detta beror på kan jag bara spekulera kring, men troligen så beror det på 2 st faktorer. Det har nu blivit krav på att intyga simkunnighet genom att ta guldbojen. Något som fysiskt är mer ansträngande än att klara 4,5 km/h på rullbandet. Dessutom kräver det ju att man faktiskt tar sig tid och bekostar att genomföra testet.

Det kan även bero på att revinge inte antar reguljärklasser detta år. Generellt är antalet sökande lägre till vårterminen då det till skillnad från hösten inte går ut elever från gymnasiet som brukar trycka på i statistiken.

 

poängsnitten för de antagna har sjunkit över alla behörighetsgrupperna och det tydligaste raset kan man se i kategorin Högskoleprov som nu har hamnat på 1.0-1,1 från 1,2-1,3 tidigare period.

 

För en fullständig statistik besök MSB´s hemsida: https://msb.se/sv/Utbildning--ovning/Utbildning/Skydd-mot-olyckor/Antagning/Antagningsstatistik/

Nu har jag äntligen fått ordning på min dator. Det var damm som kortslutit ett av minneskorten. Vilket endast behövde städas… men självklart har man tittat på alla andra lösningar först…




Idag tänkte jag ta upp ett lite jobbigare tema i bloggen, jag fick en fråga från en läsare som jag gått och tänkt på en stund nu. Postar hela hans/hennes inlägg här:

” Jag vet inte om den här frågan platsar, men i alla fall så undrar jag hur förbereder ni er in för en trafikolycka, PUT (person under tåg) eller liknande. För jag antar att man inte vet om man kommer få se en person som är i en del eller i flera. Hur behandlas detta av personalen? Täcks dessa groteska saker över med lakan eller hur gör man?
Jag vill väldigt gärna bli brandman men jag vet inte om jag klarar att se det som troligen kommer att behövas. Jag är på nått sätt inte rädd för blod eller så. Pratar man om detta i skolan eller är det sånt som visar sig i skarpt läge.

Dela gärna vad du tycker och hur du ser på ämnet.”

Som svar kan jag meddela att innan LIA´n där vi kan stöta på sånt här, behandlas ämnet väldigt sparsamt av skolan. Det är svårt dock att ta det teoretiskt då det är å ena sidan lätt att tro sig veta hur man kommer reagera och andra sidan väldigt svårt att förbereda sig… en sak som läkare, ambulans och polis gör för att förbereda sig är att besöka en obduktion. Jag känner att det borde vara en del av utbildningen men av någon anledning så har skolan inte valt att belysa ämnet. Ska kolla med lärarna när jag kommer tillbaka varför det är så.

Innan LIA´n i Storstockholms brandförsvar så valde man att ha med information om avlastningssamtal och debriefing den första introduktionsdagen, Håkan Ragell som är jourhavande i ämnet gick igenom hur ett sådant kunde ske och berättade ett par historier från verkligheten. Det var skönt att veta att man hade stöd om det hände någonting, men som sagt det går inte riktigt att förbereda sig genom att tala om det.

För ett par dagar sen var jag tillslut med om just en sån här händelse, mitt i natten väcks jag och får åka på person påkörd av tåg. Vad jag kan säga är att det för mig var en rätt surrealistisk sak att se personen, det blev inte riktigt verkligt förens jag fysiskt fick ta i personen, rätta till delar och lyfta. Innan jag kom fram sa dom övriga i gruppen åt mig att ta det lugnt och inte springa fram det första jag gjorde. Det kändes tryggt att alla faktiskt tog ansvar för mig och var väldigt måna om att jag inte skyndade fram. Jag började med att hjälpa till med utrustningen och därefter fick jag titta på personen en stund, att jag sen fick vara med och ”Göra” någonting tror jag också bidrog till att jag fick ett avslut och inte lämnade det hela vid fantasi. Efteråt så slöt sig gruppen tight och jag fick frågan från i princip alla om jag ville snacka om det och om jag behövde, var det bara att komma och väcka dom… jag kände som sagt att jag redan fått avslut och valde att gå och lägga mig för att sova. Jag tänkte på det i kanske en halvtimme innan jag tillslut började tänka på annat och somnade.

Alla räddningstjänster väljer själva vad som passar bäst, men jag kan som sagt bara säga att jag tycket jag fick en bra första upplevelse och ska jag vara ärlig vore det omänskligt att inte reagera på något sätt. Skillnaden är väl om man kan fungera normalt både under och efteråt…

jag valde att åka ut på tyresö till mina syskonbarn och hänga med dom en dag.. sen var jag människa igen..

Jobbar Natt på Katarina idag, helgen har bestått av renovering av mitt kök hemma. Tjejen var på kryssning så jag passade på att överraska henne med att göra klart köket och hon blev naturligtvis jätteglad.

 

Beskedet att det inte blev något Attunda i sommar har sjunkit in nu och all fokus är riktad på att hitta fler alternativ. Jag är kallad till tester för förbundet Boden, Piteå och Luleå och många fler ansökningar ligger ute i väntan på att söktiden ska gå ut. Normalt sett får man inte veta om man är kallad eller inte fören ansökningstiden är slut, så det är bara att sitta vackert och hålla tummarna…

 

Det är klart de inte är så kul att behöva röra sig 14 timmar norr om Stockholm för tester, men jag har vänner från GBG som fick sommarvick i Kiruna som trivs som fisken i vatten, så jag ser positivt på det hela. Jag älskar ju att sportfiska så Norrland lär inte göra mig besviken. Man får helt enkelt vara beredd att flytta på sig om man är SMOáre idag.

 

Och är det någon som råkar vara i branchen och söker en driven brandaspirant under sommarmånaderna får ni mer än gärna höra av er… *ler*

 

Må väl nu så hörs vi snart igen..

Det blev tyvärr inget sommarvick på Attunda i sommar. Av de 12 som var kvar var konkurrensen mycket hårt och enligt rekryteraren avgjordes det på intervjun. Jag ska väl säga att man är glad över att ha tagit sig så långt som de sista. Men lite besviken är jag ändå över att inte få möjligheten att jobba i närheten av stockholm i sommar…

Nu väntar testdagar på lite andra ställen i sverige och det är vardag för en SMOáre idag. Vi blir tvungna att betala ett högt pris( både ekonomiskt och närhet till familj och vänner) för att följa våra drömmar…

Fortfarande utan dator vilket gör mitt bloggande problematiskt. sitter på stationen och skriver nu...

 

Så nu när jag hunnit blivit lite varm i kläderna har jag en hel del att rapportera från min LIA. Har som sagt börjat gå skift nu och vissa dagar händer det mer än andra, jag har fått åka på villabrand och en hel del automatlarm med varierande orsaker. Det är kul att följa med grabbarna på mitt skift och det är tydligt att vi har en hel del rutin och erfarenhet i gruppen. Många är 40+ vilket naturligtvis bidrar till en lång tjänstgöring och många goda exempel på hur det ska gå till. För en färsking från SMO som jag så blir man ofta förvånad över hur stor klyftan är mellan utbildningen och verkligheten. Mycket av det vi lär oss på skolan är bra som grund men är absolut inte tillräckligt för att möta den kraftiga variation av förutsättningar som presenteras i verkligheten.

 

Nu ska man ju inte glömma att Skolan utbildar för ett betydligt bredare uppdrag än vad som åligger den operativa delen av Storstockholms brandförsvar. Å andra sidan saknar vi även en märkbar fokus på just den riskbilden på skolan.

 

Fler kul grejer som händer just nu är min framgång på testerna för sommarvick vid Attundas Brandförsvar. Av de ca 100 sökande till sommarvikariat kallades ca 24, nu är vi nere till ca 12 och på torsdag är det dags för en fördjupad intervju. Håller tummarna att man duger till att jobba räddningstjänst i sommar.. *Ler*

fick avbryta mitt i skrivandet och åka på larm, röklukt i trapphus. och nu har dagen gått så vi får se när jag har tid och dator nästa gång. Så håll modet uppe. Mer kommer..