Operativ träning...
Då var första ansökan om sommarvikariat skickad, lite nervöst är det att trycka på sänd knappen, tänk om jag skulle tänkt på att ta med det där, eller undrar hur dom tycker om sånt. Många frågor snurrade runt i huvudet, slutligen så handlar det om smak och framtidsvisioner, jag tror de förbund och räddningstjänster jag söker mig till har liknande värderingar som jag har, och jag hoppas att man ses som en positiv individ när allt kommer omkring… så ett tips till mig själv och alla kollegor där ute som söker vick nu, ta det lugnt… och gick det inte den här gången gör någonting för att förbättra ditt CV stå inte still… utvecklas. Det gäller ju iofs även när man har jobbet.
Igår var en lång dag, vi hade operativ insatsplanering på förmiddagen, där bla debatten kring FIP (Första insatsperson) var ett hett ämne. Det är intressant att titta strategiskt på olycksbilder och suddar man ut faktorn ekonomi och ressursbegränsningar ur ekvationen tror jag både jämställdhet och samhällssäkerhet hade sett annorlunda ut. Om inte annat så hade den troligen varit enklare att hantera. När man pressar på ifrån höger med åsikter och framtidsversioner, och från vänster med besparingar, dåliga löner och osäkerhet, tror jag sådana debatter blir hämmade. Det är inte konstigt att folk drar i handbromsen för att hänga med och tänka, ja kanske till och med klamra sig fast lite väl mycket för att hålla sina försvarsmurar på plats. Räddningstjänsten är inte bara kända för att vara traditionsbundna, de har även en fin tradition av tänka före och handla efter…
På eftermiddagen hade vi Insatsövningar, 3 lite olika bränder hade dom dukat upp och vi fick lösa allt helt själva, kul att få bli lite överraskade med saker som vi inte vanligtvis brukar ha med i olycksscenariot, som tex dörrforcering, stegresning, mörker. Bra lektion och den förbereder oss på osäkerheten som kan komma på en riktig olycka. Under veckorna som är kvar kommer vi ha mycket mer insatser med ”riktiga larm” som utgångspunkt. Det känns bra att få öva lite så man känner att man knyter ihop säcken och är redo för LIA´n…
PS: det förra inlägget blev vist lite knasigt.. . något knas med redigeraren jag använder..
ber om ursäkt för det...
Igår var en lång dag, vi hade operativ insatsplanering på förmiddagen, där bla debatten kring FIP (Första insatsperson) var ett hett ämne. Det är intressant att titta strategiskt på olycksbilder och suddar man ut faktorn ekonomi och ressursbegränsningar ur ekvationen tror jag både jämställdhet och samhällssäkerhet hade sett annorlunda ut. Om inte annat så hade den troligen varit enklare att hantera. När man pressar på ifrån höger med åsikter och framtidsversioner, och från vänster med besparingar, dåliga löner och osäkerhet, tror jag sådana debatter blir hämmade. Det är inte konstigt att folk drar i handbromsen för att hänga med och tänka, ja kanske till och med klamra sig fast lite väl mycket för att hålla sina försvarsmurar på plats. Räddningstjänsten är inte bara kända för att vara traditionsbundna, de har även en fin tradition av tänka före och handla efter…
På eftermiddagen hade vi Insatsövningar, 3 lite olika bränder hade dom dukat upp och vi fick lösa allt helt själva, kul att få bli lite överraskade med saker som vi inte vanligtvis brukar ha med i olycksscenariot, som tex dörrforcering, stegresning, mörker. Bra lektion och den förbereder oss på osäkerheten som kan komma på en riktig olycka. Under veckorna som är kvar kommer vi ha mycket mer insatser med ”riktiga larm” som utgångspunkt. Det känns bra att få öva lite så man känner att man knyter ihop säcken och är redo för LIA´n…
PS: det förra inlägget blev vist lite knasigt.. . något knas med redigeraren jag använder..
ber om ursäkt för det...
Kommentarer
Trackback
