Brandaspiranten

Nu är sommarvikariatet snart över om två veckor reser jag hem en stund innan skolan börjar igen. Lite likt LIA´n kommer det bli svårt att släppa den relation man skaffat sig med sina arbetskamrater och självklart lär vi hålla kontakten, men det blir naturligtvis inte som när vi jobbar ihop. Jag har skaffat mig en hel drös nya vänner här uppe och jag är glad över hur välkomnande Boden har visat sig vara. Jag har fått möjligheten att checka av ett par av de larm jag önskat mig, men jag saknar fortfarande en riktig skogsbrand. (två veckor kvar vem vet det kan komma). Vad som varit extra bra är just det jag nämnt tidigare med bemanningen, då jag roterat och lärt mig annat än bara RD2áns uppgifter. Att köra blått tex hade jag inte förväntat mig…

 

 

Det Norrländska lugnet har tagit sitt grepp om mig och jag är inte lika osäker och färsk längre. Nu har jag faktiskt fått en del riktiga erfarenheter och är naturligtvis långt ifrån erfaren, men stressen att nå dit som man kunde känna förr känns som bortblåst nu.

 

Så jag är enormt glad över den tid jag fått här uppe. Det gjorde mig gott som människa. Nu blir det middag men innan jag går och lagar mat tänkte jag tipsa er om ett projekt jag tycker ni ska ta del av och sprida vidare…

 

http://st.nu/medelpad/1.4944409-cancerbeskedet-andrade-allt-nu-far-lari-hjalp-av-kollegor

 

Läs länken och gå sedan in på ”Laris Änglar” på Facebook. Ägna en stund åt detta och ta in den Anda som präglar Räddningstjänsten…